Lilla Otto

Senaste inläggen

Av Beatrice - Onsdag 14 nov 08:00

Sagan om Otto har nått sitt slut. Hunden som kom in i mitt liv den 1 mars 2011 och som skulle till att bli hela mitt liv. Han som blev min pirat och som kämpade hårdare när vissa sa att vi skulle ge upp, som charmade varenda veterinär vi mötte och som fick dem att beundra vårt band. Den hunden som var min somnade för evigt in den 27 oktober klockan 06.06. Jag hade äran att ha honom i mitt liv i 7 år och 6 månader.


Skrivandet av denna text har varit en sorgprocess och det är därför du får ta del av detta nu. Jag har valt att dela med mig av allt från slutet då jag vill kunna se tillbaka på även denna tid när minnena börjar suddas ut. För vägen utför började fredagen den 12 oktober när jag bestämde mig för att besöka veterinären efter att Otto haltat några dagar. Jag misstänkte att han krockat med Svante och slagit i sin bog, eftersom han hade problem med ryggen tidigare och den nu var bra så ville jag inte att han skulle snedbelasta den och få ont igen. Så efter över en timma hittade vi punkten. Otto var öm i bogleden, förmodligen en krock framifrån som slagit i på de mjuka delarna i bogen. Efter samrådan sattes han in på Metacam och fick en laserbehandling för att skynda läkningen. Vi åkte hem, han gick renare och allt var nu bra igen.


Torsdagen den 18 oktober som var den sista medicindagen, så valde han att gå upp före mig, något han bara gjorde om det var något som var fel eller om han var akut bajsnödig. Jag gick upp, öppnade uteplatsdörren så han fick snabbkissa utanför för att se om det var det han ville. Han gick och kissade och kom sen tillbaka, vi la oss och sov någon timma till. Klockan ringde och jag gjorde mig i ordning, men direkt så kom Otto och satte sig vid dörren, han som alltid väntade tills jag satte på mig byxorna innan han gick upp från sängen. Vi kissade snabbt utanför innan vi åkte ut på landet så han kunde få springa lös och göra sina behov, så om han var gasig eller lös i magen så kunde han få sträcka ut och få igång kroppen bättre än om vi gick i stan. Han bajsade i diket efter 200 m, jag andades ut och vi gick strax hemåt. Väl hos föräldrarna så hetsdrack han ur det lilla fontänfatet utanför dörren, han gick lufsandes in till mamma och kaskadspydde sen på golvet. Jag torkade upp, bäddade om honom och bad mamma ha ett öga på honom när jag åkte till jobbet. Jag kom hem på kvällen. Han var lite piggare och kom springandes och mötte mig vid dörren tillsammans med Svante. All oro jag haft under dagen släppte och vi åkte lugnt hem och la oss.


Under fredagen så hetsdrack han igen efter promenaden, spydde och ville inte alls ha mat. Jag kokade fisk och gav honom, vilket han inte ville ha. Jag bestämde mig för att ha is i magen och avvakta eftersom illamående är något som en annan också kan ha. Men på lördagsmorgonen när allt upprepades och han kändes väldigt svag så kändes det bara helt fel, jag ringde till både veterinären och mamma och åkte sen in akut till Kumla. Vi gjorde flera tester, konstaterade att han hade mycket låg temp på 34,9-35,2°C, njurvärdena var på tok för höga och att han var mycket uttorkad. Mot min vilja lämnade jag kvar Otto på dropp som han skulle få under tre dagar ihop med flera nya tester. Jag låg bara hemma i sängen och väntade, fick okej att besöka honom på lördagseftermiddagen så åkte då in och rastade honom. Han var piggare, åt lite fisk igen och kissade en hel del. Lämnade honom, glömde boka ny tid så ringde på söndagsmorgonen och bad att få träffa honom igen. Sköterskan i luren menade på att han blivit så pass pigg att veterinären övervägde att skicka hem honom under eftermiddagen. Så blev det.


Han var hemma hos mamma medan jag jobbade på mådagen. Mamma blev knäckt av hur låg han var och ville inte alls ha honom där då hon var rädd att hennes oro skulle göra honom ännu mer låg. Så hon körde in honom till mig på jobbet så vi kunde lägga in honom på dropp igen. När jag jobbade låg han på dropp, när jag gick hem så gick han hem med mig. Så såg det ut följande dagar. Han åt väldigt lite ur en burkmat Carnilove på tisdagen och onsdagen, men vägrade fisk och sin egna mat. På onsdagen låg han på dropp under dagen, men på kvällen var han med mig på after worken på jobbet. Vi spelade kort och åt pizza, jag behövde muntras upp och det var precis vad jag behövde för att få nu ork att kämpa vidare. Han låg på en madrass inlindad i fleecefilten nedanför mina ben och på vägen hem bajsade han för första gången sen lördagsnatten. Jag var så lycklig! Det betydde att magen var igång! Jag skrev på jobbets Facebookgrupp att Otto bajsat och kollegorna gjorde hejarrop som om de vore hans fanclub!


På torsdagen hade vi återbesök på Kumla. Vi tog nya tester och det visade sig att han gjort superfina framsteg. Njurvärdena var... bra! Veterinären hade aldrig sett så snabba resultat förut, så hon var imponerad av vilken fighter han var. Trots att Fábia och veterinären i Kumla sa att jag inte skulle förvänta mig mer än myrsteg i rätt riktning, så var njurvärdena nu helt bra. Men nya saker hade hänt. Han hade för låga värden av natriumklorid, så han behövde stå på mer dropp för att öka värdena. Vi åkte hem en sväng till mina föräldrar då det låg längst vägen till jobbet. Han åt 3-4 skinkbitar och en pyttebit ost och bajsade en liten plupp igen. Tillbaka på jobbet tog vi ett blodprov för köldkörteln som Fábia hade en misstanke om inte fungerade normalt innan vi la honom på dropp igen. Men där fick vi inte till hans infart. Vänsterbenet funkade inte alls under hela veckan, den var likt elefanthud, så bara högerbenet gav oss möjlighet till att använda infart. Men tyvärr samlades all dropp i hans högra ben och gick inte direkt in i blodet. Efter alla nålförsök vi gjort konstaterar vi att det är omöjligt att sätta in en ny infart under morgondagen och bestämmer oss för att fortsätta på måndagen när han läkt något. Vi gick hem. Han var svag och låg, men rullade över på rygg en stund för att sen lägga sig på mage igen och vila - äntligen utan infart.


Fredagen kom och Otto vaknade före mig. Han verkade pigg, som att han hade ny ork och energi. På morgonpromenaden bajsade han igen, denna bajs var rinnig på slutet. Eftersom han gick på medicin och ätit dåligt var det inget jag reflekterade över. Han ville dock fortfarande inte äta någon mat, så jag åkte med honom ut på landet i hopp om att Svante skulle trigga honom lite till att äta. Han hade vägrat mat sen onsdag eftermiddag, så jag var desperat att få i honom energi. Fábia ringde och meddelade att hennes misstankar bekräftats, Ottos köldkörtel hade dålig produktion. Hennes misstanke hade kommit efter allt jag berättat om hans problem som kommit fram och de stämde oroväckande bra in på köldkörteln. Misstankarna kom fram av låg kroppstemperatur, dålig aptit, valpull istället för glansig päls och låg puls. Varför hade ingen sett detta innan kanske du undrar? Jag hade hans normaltemperatur sparad på en lapp ihop med termometern, att det var något låg (37,7°C) var inget jag reflekterade över då det precis som hos människor kan variera. Hans päls hade ändrat sig senaste tre åren till att bli mer krispigt ullig, som valppäls. Det här var något som veterinärer menade på kunde ske om man gav hundar mediciner, eftersom han fått Gabapentin och Ortoton innan så misstänkte jag såklart tillsammans med veterinärerna att så var fallet. Eftersom han gick på Prednisolon större delen av sitt liv så hade han alltid en ökad aptit, så fungerar kortison, så aptiten var aldrig ett problem försen jag hade listat ut vad han inte tålde (allt från fågel och lamm) och han sen stod utan medicin. Att han hade låg puls visste jag inte, det hade ingen informerat mig om heller - men kanske var den inte låg under medicinering? Men med Fábias beskedet skrevs ny medicin ut, Levaxin, samma som till människor. Medicinen var uthämtad klockan 15 men jag fick inte börja med den försen på lördagsmorgonen eftersom vi skulle göra en koll på medicinen efter en månad och se om något hänt och om det var rätt dos. Då var han tvungen till att ha ätit tabletten inom 6 timmar från provtagningen, så vi började vänta in morgondagen. Kvällen kom, Otto blev sämre. Apatisk, låg och ville bara ligga i hundburen och stirra. Jag lät honom, bortsätt från när han behövde gå ut och kissa. Då bar jag ut honom en bit från dörren och lät han gå, han gick raka vägen till fontänfatet och drack av det iskalla vattnet. Jag stoppade honom, bar iväg han en bit till för att få han att kissa, men han gick tillbaka igen och drack. Stoppade honom igen efter en stund, var så rädd att han skulle kräkas - vilket han gjorde på gräset en stund senare. Vi gick in och jag skrev till Fábia att jag inte visste vad jag skulle göra mer och hon bad mig ge tabletten ändå, men att ge en timma tidigare varje dag så vi fick en korrekt tid till provtagningen. Tanken med att ge tabletten redan nu var att hans aptit kanske skulle höjas och att han då kanske skulle börja äta och därmed få mer lugn i kroppen. Men det hände aldrig.


Några timmar senare börjarde det rinna lite bajs, inget som oroade mig då det självklart kan bli så eftersom han gick på flera mediciner och inte ätit mat på över 30 timmar. Spolade av honom och bäddade ner honom igen i sin bur. Jag bestämmer mig för att sova kvar hos föräldarna, ville inte ta med han ut i kylan när han var så svag. Vid 01.30 försökte han ta sig ut ur sin bur, jag trodde han var varm och tittade till honom från soffan. Han låg inte helt på filten på golvet, men tänkte att han får svalka sig så innan jag sen skulle lägga honom till rätta. Jag skrev till Fábia vid 01:33 och frågade om hans matstrejk och att han inte sovit i min säng under senaste veckan inte var hans sätt att visa att han var klar. Jag ville veta om jag kämpade emot honom, men hon sov. 30 minuter senare hörde jag Otto ta en djup suck samtidigt som jag hörde hur det pyste ur andra änden, och jag hörde att det inte bara var en fis. Gick upp och kollade till honom, det hade runnit lite till. Jag gick till toaletten och blötte ett papper. Otto kom stapplandes mot mig, han gick obalanserat men bestämt mot mig och föll ihop på mattan inne på toaletten. Jag torkade av honom och la en uppvärmd handduk över honom, men när jag rätade till hans bakben så sprutade det ur rumpan på honom. Jag blev knäckt. Tänkte flera gånger att det där inte var värdigt, han förtjänade inte att må så. Torkade upp igen och hämtade en filt och en kudde från vardagsrummet och la mig sen utanför toalettdörren, drog mattan han låg på närmare mig så jag kunde hålla min hand över hans tass. Han andades tungt så tungt, som att han kämpade för att hålla sig kvar. Mammas katt börjande att prata på övervåningen, så mamma gick upp för att släppa ut honom. Hon mötte min blick när jag låg där på golvet i hallen på nedervåningen. Jag sa till mamma att jag inte kunde låta Otto må såhär, att om han inte repade sig så skulle han få somna in på morgonen. Efter en stund gick mamma och la sig igen. Klockan var över 3 på natten och jag låg kvar på golvet och funderade. Jag tyckte han var kall, så jag gick upp och hämtade termometern och kollade hans temp. Hans temp låg på 34,2°C och han andades 22 tunga och ansträngda andetag i minuten. Jag var så medveten om att Ottos organ tog stryk av den dåliga tempen, så jag lindade först in Otto i en handduk och sen en fleecefilt. Jag lyfte upp honom i min famn för att sen gå till vardagsrumssoffan, lät han ligga mot mitt bröst i hopp om att han skulle få tillbaka värmen. Jag mötte hans blick. Då brast allt. Han hade gett upp. Blicken var tom.


Klockan 04:24 skrev jag till Fábia och bad om hjälp att låta honom få somna in. Jag klarade inte av att lämna in honom till Djursjukhuset Kumla. "Don't wanna do it in Kumla, it's not where he belongs". Han förtjänade så mycket bättre än ett stort akutsjukhus. Här vaknade Fábia. Hon bad mig komma till jobbet på morgonen, men hon ville bota hans symptom. Den lösa magen och värmen kunde vi ordna skrev hon, men jag skulle linda in honom varmt och försöka sova en stund samt försöka ge honom Fortiflora tills vi sågs. Jag svarade tillbaka att han låg inlindad i filt i mina armar, men att jag bestämt mig. Hon förstod och sa att hon skulle ställa alarmet till kl. 8 och meddela mig när hon vakande, jag förklarade att jag skulle hålla om honom likadant som jag gjorde och hålla honom sällskap tills dess. Hon bad mig ge honom honung då hon misstänkte diabetasfall, jag gav en tesked i hopp om att det var så. Hon la ifrån sig mobilen för att sova, men kort därefter skrev hon att hon inte skulle kunna sova nu ändå när tankarna var så spridda. Hon skulle ta en dusch och meddela när hon åkte hemifrån och bad mig ge honom lite honung var 5-10 minut tills vi sågs. Men jag svarade "Idon't want to fight against him Fábia. He's given up.".


Jag gick upp för trappen till mamma och pappa med Otto i min famn. Jag hade precis hört mammas jobblarm så jag visste att de inte sov djupt. Tände deras lampa, och där, precis då exploderade jag. Hyperventilerade, grät, skrek. "Han ska få somna in om 30 minuter!" skrek jag. Mamma gick upp, minns inte vad hon gjorde eller sa, om hon kramade mig, tog på Otto eller vad hon gjorde. Men hon stod framför mig och hon sa att hon skulle köra in oss. Jag sa att vi behövde hämta hans snuttedrake och favoritboll inne i stan så han fick somna med dom. Jag visste att Fábia skulle behöva 30 minuter för att ta sig in mot stan, så vi hade tid. Mamma kokade kaffe och fyllde sin jobbtermos innan vi åkte. Jag hade fått på Otto hans vintertäcke men också lindat in han i handduk över rumpan och sedan in i vardagsrumsfilten för att se till att han inte skulle bli kallare. Tårarna rann mot hans panna och jag pussade den om och om igen. Mamma skyndande sig in till min lägenhet och hämtade draken och bollen, innan vi åkte mot mitt jobb och veterinärkliniken. Insåg att jag hade glömt nyckeln, så vi satt kvar i bilen utanför tills Fábia dök upp bakom oss. Mamma följde med till dörren, pussade Otto på pannan innan hon började gråta och gick tillbaka till bilen för att åka till jobbet. Otto fick en sista gång tro att jag skulle köpa honom ett gnagardjur när vi gick in genom dörren. Han älskade att gå in där och leta efter gnagare i alla burar runt omkring butiken. Men denna gång låg han i min famn, och vi gick rakt igenom butiken och vidare in till veterinärdelen.


Jag la honom på undersökningsbordet, han kämpade inte emot. Jag vecklade ut filten och såg att det runnit lite där bak igen. Torkade rent honom medan Fábia förberedde allt. Ställde mig vid Ottos huvud, tog fram draken och la den under hans huvud så han kunde vila mjukt. Sedan la jag bollen framför hans nos, han ryckte till, även om det var så otroligt litet ryck så fanns det där - kämparglöden och kärleken för bollen. Jag grät. Bad honom släppa taget. Sa till Fábia att jag var redo. Men när jag såg henne komma med den blå sprutan ifrågasatte jag om han inte skulle få lugnande innan, så att han inte kämpade emot. Hon menade att den inte behövdes, men såg min oro och hämtade en spruta lugnande och gav honom. Genast blev hans andning ännu tyngre, långsammare och med uppehåll och snabbt bad jag Fábia ge den blå sprutan så han inte behövde kämpa emot. Jag berättade för Otto hur mycket jag älskade honom, att han var tvungen att släppa taget, att jag var där och var med honom. Han andades några gånger till, stannade upp, andades, men så andades han tre fyra korta intensiva andningar till innan han till slut släppte taget. 


Fábia lämnade rummet och lät mig sörja. Jag höll hans tass, pussade den flera gånger om, liksom hans nos och panna. Pratade med honom med viskande ord. Han hade fått sina klor klippta dagen innan, men jag var inte helt nöjd med hans vänstra och enda sporre, så jag tittade ner på Fábias lilla bord och såg en klosax och en minifil och började klippa och fila till hans klo. Otto hade inget emot kloklippning, han tyckte snarare att det var mysigt när vi mös och klippte klorna i soffan - så jag vet att han inte hade hatat mig för det. Jag tror det var mitt sätt att fly undan verkligeheten där en stund innan Fábia kom in och satte sig på stolen mitt emot. Jag berättade Ottos historia om draken, hur mitt ex och jag valde ras och hur Otto dribblade med alla bollar han fick. Likaså berättade jag hur många personer han hjälpt med hundrädsla. Efter en stund frågar jag hur hon vill att jag ska göra, men hon menar att jag kan gå när jag känner mig redo, att hon skulle ta allt. Jag tog av honom hans täcke, minns inte vart jag la det, men minns att jag sa att hon kunde slänga handduken. Fleeecfilten skulle jag komma att slänga senare, men där och då tänkte jag att mamma kanske ville ha den igen. Sedan pussade jag Otto hejdå och började ensam gå hem genom stan. Det var kallt i luften och jag grät tyst för mig själv. Men när jag hade gått en bit så insåg jag att det föll små små snöflingor från himlen. Jag kunde inte låta bli att tänka att Otto hoppade efter snöflingorna i vinden där bredvid mig, något som fick mig att gråta ännu mer. Väl innanför dörren klev jag rakt in i duschen, tårarna blandades med vattenstrålarna men så snart vattnet slutat rinna fortsatte tårarna rinna. Jag ville städa bort alla hans saker, inget skulle få påminna mig om honom. Men jag föll ihop i sängen och grät tills jag somnade och mitt alarm ringde.


På fredagen efter hade jag bara klarat av att vara på landet några få minuter två gånger den veckan. Det gjorde så ont och jag var så rädd för Svantes reaktioner. Den dagen var jag livrädd när jag skulle åka ut och vara hundvakt åt Svante, rädd att han skulle leta efter Otto. Efter mycket tvekande öppnade jag dörren till mammas och pappas hus. Svante blev så glad att se mig att han kissade på sig av lycka, men sen såg jag hur det var som ett ljus som tändes i hans ögon. Han sprang snabbt och glatt mot grinden och försökte hitta ett doftspår, jag fick panik. Men när han inte fann något doftspår sprang han istället allt vad han hade tillbaka och tryckte sig mot mig. Jag började grina. Kramade om honom och sa att Otto inte kommer tillbaka något mer. Det var som att Svante förstod, han gick istället in och åt upp nästan hela skålen med mat. Han är så klok den lilla gubben, jag är helt säker på att han förstod. Det syntes så tydligt på honom.


Efter att jag hade smält allt en liten stund så tränade vi fyra urvalssök och jag lovade honom att vi skulle bli jäkligt bra på nosework - för Ottos skull! För det är också något jag tänkt på. Jag var så ofta ledsen för att jag aldrig fick visa upp honom på tävlingar och visa hur fantastisk och speciell han var. Men nu i efterhand vet jag. Vi behövde aldrig tävla. Det syntes ändå att han var speciell och fantastisk. Vi fick vara mångas förebilder, något jag har fick höra då, men framför allt nu i efterhand. Trots att vi inte kom ut och tävlade som jag ville. På sin sista behandling hos Evidensia fick han halva priset på behandlingen för att han var så speciell för Johan, och det var inte en gång han sa att det bara var att höra av sig om Otto behövde en akutbehandling eller om han behövde ett annat hem, han satte spår även i Johan. Han påverkade verkligen veterinärer och djursjukvårdare, framför allt genom sitt sätt att lita på att alla ville hans bästa. De fick bända, klämma och vrida och han höll bara andan om det ömmade och gjorde ont. Han var verkligen beviset på att hundar kan få ett starkt förtroende för människor, förtroendet han hade för mig var enormt - han visste att jag inte skulle låta andra utsätta honom för något i onödan.

  

Jag kommer aldrig finna en sån fighter som du Otto, jag kommer aldrig ens komma i närheten av din styrka och ditt mod. Du förvandlade så många hundrädda till orädda och du var så levande och fylld med glädje. Trots alla smärtor, alla veterinärbesök där de kände, klämde och pressade dig så gjorde du sällan annat än höll andan tills smärtan skulle gå över. Jag fick vara din tolk, annars hade de pushat dig ännu hårdare, för du skrek ju inte, du bet inte och du fightade inte emot. Du bara tog emot, som om det var ett nödvändigt ont. Men nu är fighten över. Din snuttedrake var med, favoritbollen också. Du fick somna in till mina viskande ord. 

 

Otto jag ber dig. Gå med mig varje gång jag går, för varje vår ska jag föreställa mig dig solandes på trappen, varje sommar ska jag se dig rädda pinnar från att drunkna i vattnet, varje höst ska jag sparka på löven så du får ta dom och varje vinter ska jag föreställa mig att du hoppar efter snöflingor i vinden. Mest av allt ska jag tänka att du ligger där under täcket varje kväll, snarkandes med din rygg mot min midja, i tryggt förvar.

 

 

ANNONS
Av Beatrice - Måndag 15 okt 21:31

Sen cirka en månad tillbaka så har jag byggt på en hundträningsplan. Den börjar arta sig och bli bra. Ramen är gjord, det vill säga att stolpar är nere och staketet är på plats. Min pappa var så gullig att han byggde ihop en grind igår som han hade grundmålat idag, jag åkte dit ut på förmiddagen och drog klart stängslet och målade klart grinden. Pappa började på grind nummer två, den ska vara i nät och inte i trä som den första. Får han lägga lite kärlek på grindarna i morgon så är de klara inom två dagar! Han är så snäll osm hjälper mig med detta, han har varit till stor hjälp. Nu kan man sätta ett invigningsdatum!


 

Sista skarven, sen var det klart!

 

Den fina trägrinden som pappa gjort, hur bra!?

 

Grind nummer två är igång!



Otto var in till veterinären i fredags. Han hade haltat rejät på morgonen och dagen innan. Jag bestämde mig för att kolla upp det så jag upplevde att han tidigare i veckan varit stel i vänstersidan igen. Efter över en timmas kläm och känn så kom vi fram till att det var bogleden som bråkade. Han visar så pyttesmå signaler på när han har ont att jag fick tolka smärtan till veterinären, därför känns det ännu bättre att hon litar blint på mig och min kunskap om Otto. Vi satte in honom på Metacam, förmodligen har Svante knockat honom i någon hård lek som vi inte kunnat parera. Men på medicinen har han varit som odödlig. I morgon trappas den ned på halvdos och på torsdag ska han vara medicinfri, besök hos Johan är inbokat på fredag men jag planerar att boka av det. Han kommer fortfarande vara lite hög på medicinen så det kan vara bättre om han får avvakta 1- 2 veckor till och se.


 Min älskade lilla gubbe



Jag älskar förresten mitt jobb i djurbutiken. Men har också insett att jag inte kan leva på det så som jag önskar leva. Hade jag haft en sambo hade livet sett annorlunda ut, jag hade kunnat leva på denna lön utan att tänka igenom varenda köp, men det kan jag inte nu. Jag tar inte ut pengar från mitt företag, tanken är att de pengarna ska kunna betala min hobby - hundarna. Jag ska kunna utbilda mig billigare, kunna bli duktigare på att hantera djur och människor. Men de ska inte bara gå till det, tanken är även att de pengarna ska vara mina besparingar. Om jag vill köpa mig en lägenhet, min pension eller stora oförutsedda kostnader. Jag vill inte röra dom, det gör jag inte heller, jag blir lycklig av att se att pengarna växer där. Nu måste jag fundera ut vad jag vill, jag fyller snart 28 och måste försöka ro mig till en trygg grund att stå på. Just nu står jag på en smältande isvak, det känns inte bra.


ANNONS
Av Beatrice - Fredag 14 sept 11:34

Det är fredag och det är dags för del två i utbildningen till rallylydnadsinstruktör! Tjohoo! Jag har lagat mat och gått med Otto till jobbet och handlat foder, godis och bajspåsar (25% på allt denna helg!). Nu vilar han i soffan och jag skriver en packlista.


Denna gång ska vi inte åka hem emellan utan åka till en camping och bo där. Tyvärr innebär det ännu mer packning, men det innebär också ännu mindre biltid och mer kvalitetid! Som tur är kan jag ta det på företaget, är inte den rikaste hundägaren i stan just nu. Men sen 1 september gick jag upp i tid på jobbet, så julklappar ska det i alla fall kunna bli!



Denna helg ska vi fokusera på avancerad klass och mästarklass! Otto kan ju inte bära förmål på det sättet man ska i mästarklass, så ska försöka luska i lite tips från de andra! Framåtsändande till kon tycker jag dock verkar bli kul att lära in!




Av Beatrice - Fredag 31 aug 22:08

I morse jobbade jag med Hundklimpen från 10-11, handlade sen och pysslade lite med min BuJo innan vi tog en nap jag och Otto. Vi tog sen en kort runda innan jag for iväg till Bra Zoo och jobbade kl. 15-18 (mitt sista korta pass idag! Tjoho!). Jag kom hem och tog en runda med Otto. Mös lite hemma igen, hettade på lite Hälsans köks filébitar innan jag sprang iväg till pizzerian i regnet för att köpa en kycklingpizza utan kyckling (ni vet sån med curry, banan och jordnötter på) men valde  annanas istället för kyckling. Drog hem, strödde lite filébitar över och åt fan den godaste pizzan på hela 2018! Blev så blown away att jag slukade hela och nu har jag ont i magen - men så värt det!

 

Bara ätit kött en gång i år, en kväll då vi körde tacomys och ät älgfärs. Tror det var i mars någon gång. Kände då att det inte var gott alls längre, så sedan dess har jag valt bort köttet helt. Det har gått fantastiskt bra! Finns så många bra substitut numera, så är inga problem att byta ut köttet mot andra alternativ. En av de bra sakerna är ju även att jag inte behöver vara rädd att Otto får i sig något han inte tål...


 

För övrigt så är Otto inne på karensdag 13 idag - i morgon är sista dagen. Sen ska kortisonet med 100% säkerhet ha lämnat kroppen! Jag är så lycklig! Jag går och pussar honom då och då, tittar på honom med nya ögon. Jag ser möjligheter, en framtid och hopp! De senaste två veckorna har han varit så jäkla rolig att träna, jag lever så på det!




Av Beatrice - Torsdag 30 aug 10:20

Tror jag nämnt att jag anmält mig och Otto till instruktörsutbildning i rally? Vi har gått en helg och fick med oss en del läxor hem vilka jag precis påbörjat. Nedan ser ni läxorna.


  • Planera för en kurs i Nybörjare, Fortsättning, Avancerad och Mästarklass.
  • Planera en Temadag/kurs 6 deltagare/6 timmar (Skicka in senast 10/9)
  • Rita en Avanceradbana och en Mästarklassbana (Skicka in senast 10/9)
  • Träna 1 ekipage i det tema ni valt. Filma någon del, för logg över hur det gått. Redovisas på examensdagen

Jag har ritat en avanceradbana och en mästarbana men inte provat om de är fysiskt möjliga att träna... Måste ner i källaren (Åh nej!) och leta rätt på mina andra skyltar för högre klasser och prova bygga detta på mammas och pappas gärde där hemma. Måste ju vara möjligt att kunna utföra alla svängar osv.


   

Ikväll ska jag dessutom börja jobba med sista läxan. Lilla Mio ska få vara min projekthund, vi ska jobba med svängar i högerhandling! Spännande då det är precis lika nytt för mig!



Av Beatrice - Måndag 27 aug 21:18

Kurserna är inne på sin fjärde vecka, ena valpkursen klar för veckan, en kvar och en grundkurs kvar. Sen har vi ju Ottos och min kurs! Han är så duktig min grabb, i morgon ska vi iväg igen och träna. Till helgen, om allt går som jag vill, så täävlar vi! Det är här i Örebro, så vi ska inte långt. Jag bara hoppas hoppas att han får vara lika fin som han är nu! Han får röra sig mer på dagarna numera, får vara mer aktiv än innan för att hålla igång musklerna ordentligt. Sen får han bara sitt foder + kokt skinka + Orijen Six Fish. Aptiten är låg nu igen, vilket tyder på att kortisonet gått ur. Karensen är klar dagen innan tävlingen, så det är lugnt.



Grabbarnas tracker är påbörjad med! Så med start på lördag ska den börja fyllas i, ska blir spännande och se hur mycket som fylls i! Funderar på att göra gula prickar, tänker att det går ihop med solrosen och biet! I morgon kör Otto och jag lite träning på gräsmattan och sen har jag en privatlektion med en kund innan vi ska iväg på träning på kvällen!


#BuJo #BulletJournal



Av Beatrice - Torsdag 23 aug 16:30

Jag har påbörjat min BuJo! Så himla kul och lugnande! Spånat små idéer och kombinationer, lite ostrukturerat - men det får det vara, är ju ändå min första BuJo. Jag har inte så många sidor än, det ska såklart fyllas på. Men med tanke på att jag köpte den i förrgår kväll så är ändå sju sidor rätt okej. Är ju lite pilljobb att mäta och måla! Såhär ser det ut just nu:



Förstasidan:

Egentligen bara sånt jag tycker symboliserar vad jag tycker är lite gulligt. Så kaktusar, frukter, tassar och tuggben fick vara med på förstasidan.

 

Sida två:

Målen för Otto. Här ska jag fylla i vad jag vill uppnå med Otto från september - december men förmodligen framåt också. Så när sidan är full så gör jag en ny!

 

Sida tre:

Svantes mål. Här finns det definitivt mer att fylla i än på Ottos, denna grabb har mycket att jobba på. 

 

Sida fyra: 

En To-Do-list. Här ska jag skriva upp små och stora projekt så att jag blir mer motiverad att ta tag i dom. Bland annat att sälja alla kläder i källaren och sen sätta upp en ny tavellist i köket (den gick av nu under extremtorkan).

 

Sida fem:

To-Buy-list. Alla köp utöver mat som ska köpas in, just för att få lite struktur på det. Då vet jag om jag ska lägga pengar på det denna månad eller nästa t.ex just för att det inte ska bli ett sånt stort bakslag på ekonomin.

 

Sida sex:

Christmas wish list. Här ska jag skriva upp vad andra önskar sig! Så från och med nu ska jag vässa öronen lite extra, så jag vet om det är något speciellt jag ska inhandla till jul!

 

Sida sju:

Utgifter. Tänker mig främst för december egentligen, man kommer nog fylla i alla köp utöver mat från ICA-kortet i denna. Vill hålla nere kostnaderna så mycket som möjligt nu inför jul.

 


På sida åtta och nio kommer jag göra en tracker, den ska vara liggandes och innehålla små saker som jag vill få struktur på, såsom att jag behöver ta D-vitamin och spirulina nu igen. Vill också börja med B-vitamin eftersom jag äter mindre mjölkprodukter nu (creme fraiche och pannkakor då och då är kvar typ). Men såklart ska den också innehålla hundarna, såsom om jag någon gång behöver ge medicin eller hur jag vill få struktur på deras träning.


Sida tio håller jag på med just nu. Där skriver jag ner idéer jag får på en eventuell fortsättningskurs, jag spånar på vart det ska hållas, hur jag ska göra med olika svårighetsgrader och vad innehåll kan tänkas önskas vara av kursarna. Hundmöten och inkallningar är ju givet, då det är det vanligaste som folk vill jobba på verkar det som.



Av Beatrice - Söndag 12 aug 09:49

Det har varit ett tag nu som jag inte mått som jag brukar. Nere, deppig, låg. Jag kan inte riktigt säga vad det varit. Igår slogs toppen på isberget av så hela jag var under vattenytan, usch! Två kommentarer från två personer som surrade i huvudet likt en svärm av mygg. Men på kvällen blev jag istället förbannad, jag måste ju hitta en väg ut? Jag måste skapa en plan, hitta något jag tycker kan vara roligt och lugnande på samma gång - utan att vara för krävande!


 

Jag bestämde mig för att kolla fler BuJo-klipp på YouTube och blev mer och mer inspirerad och motiverad. Så jag reserverade en gul Lechtrum 1975 i prickigt A5 från Akademibokhandeln och ska känna lite på den i butik idag, se om det är något för mig och mina spridda tankar att samla sig på. Jag tänker mig att göra listor om det mesta, kanske trackers för hundarna och för saker jag vill bli bättre på (såsom allt sånt som handlar om att bry mig om mig själv och min kropp). Men jag tänker mig även att hålla mycket om företaget i denna! Jag tror det kan vara ett kul och kreativt sätt att sprudla med idéer på nya kurser och sånt på, bara det där att skriva ner alla deltagares namn och hundar ihop med raser - det blir småpill som kan göras roligt! 



Den jag samlat tips och idéer av är AmandaRachLee på YouTube. Hon gjorde en collab med en annan YouTuber där de gav sina fem bästa tips på hur man som nybörjare kan ta del av många tips! Sen blev jag hooked, jag behöver inte vara så blodigt allvarlig! Gult skriker kreativitet för mig, jag hoppas att den lilla gula boken ska få mig att rita och skriva mig ur mycket!


Sysslar du med BuJo eller för du anteckningar på något sätt kring din hundträning?



~Beatrice Pettersson~

  

Beatrice är 27 år och har kandidatexamen i retorik och kommunikativt ledarskap. 

 

Under 2013 utbildade hon sig till hundinstruktör hos Hundenshus Göteborg/Örebro. Hon tog examen i mars 2014 och är Diplomerad Hundinstruktör och driver nu Hundklimpen i Örebro där hon bland annat är utbildad domare i rallymix. Utöver Hundklimpen jobbar hon även i en djuraffär.

 

Kontakt: beatricepettersson@gmail.com

~Lilla Otto "Chandis Yoda"~

        

Chandis Yoda "Otto" är en Bostonterrier och föddes 2011-04-01 tillsammans med sina två syskon Chandis Yrhätta och Chandis Yoshi. Otto har haft en jobbig uppväxt med en hel del sjukdomar. Han har konstaterad allergi, men mot vad vet vi inte ännu men förmodligen laktos och ägg/kyckling. Otto åkte för 3 år sedan in akut med nervrycknigar som visade sig att vara på grund av förstorat hjärta och att klaffarna till hjärtat läckte, blåsljud på hjärtat, förstorad lever och vätska i lungor samt kring hjärtat. Vi har kämpat med en rygg diagnosiserad spondylos, vilket innebär att hans ryggkotor växer ihop (Går att läsa mer om det här)

 

Otto är 7 år och har varit med på valpkurs, grundkurs, rallylydnad, klickerkurs, utan ett ord, nosework, skvallerträning och inkallning! Han har provat på agility, blodspår, personspår och har gått på flera utställningar (resultat längre ned). Han hade tävlingsdebut i Rallylydnad 2013 med två poäng från godkänt. Efter alla sjukdomar och veterinärvistelser hoppas vi kunna tävla igen under 2018 bara vi lyckas tygla allergin, men först väntar en freestylekurs!

 

~Surround Cool Jazz "Svante"~

  

Surround Cool Jazz "Svante" är en petit basset griffon vendéen och föddes 2017-04-28 i Växsjö tillsammans med sina sju syskon Surround Crescendo, Surround Con Modo, Surround Con Amore, Surround Come Prima, Surround Carillion och Surround Calypso.

Svante kom hem till mina föräldrar på midsommarafton 2017! Han vet precis vad han vill och inte vill - vilket är otroligt charmigt! En riktigt härlig utmaning! 

Svante kommer förhoppningsvis kunna haka på mig på olika tävlingar i rallylydnad, utställning, rallymix och nosework framöver! 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Besök gärna min företagssida 

www.hundklimpen.se      

~ Månadens inlägg: ~

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

~Kategorier ♥~

~Arkiv ♥~

~Förra året detta datum:~

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

~Kurser jag gått ♥~

Valpkurs: Färdig 2011

Grundkurs: Färdig 2012

Klickerkurs: Färdig 2012

Rallylydnad: Färdig 2012

Personspår: Provat på 2013

Skvallerträning/ink.: Färdig 2013

Tävl.förb.rally: Färdig 2013

Agility: Provat på 2015

Utan ett ord: Färdig 2015

Nosework: Färdig 2016

Läger Äger: Färdig 2016

Läger Äger: Färdig 2017

Freestyle: Väntas 2018

 

Instruktörsutbidning: Färdig 2014  

Rallymixutbildning: Färdig 2017

 

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

~Prickigabandet! ♥~

  Klicka på bilden för att hjälpa vanvårdade och hemlösa hundar!  

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

~Första utställningen ♥~

MyDog Göteborg:

Lördagen den 7/1-12: 4:e bästa juniorhane (Excellent)

 

Söndagen den 8/1-11: 3:dje bästa juniorhane (Excellent)

 

Historia dag 1

Historia dag 2

Kritiker

~Andra utställningen ♥~

  

Wästmanlands kennelklubb Västerås:

Söndagen den 29/4-12: 2a bästa juniorhane (Very Good)

 

Historia

kritik

~Tredje utställningen ♥~

BostonShow Jönköping (off.):

Lördagen den 19/5-12: 3dje bästa juniorhane (Excellent)

 

Historia 

Kritik

~Fjärde utställningen ♥~

 

Stockholm hundmässa:

Söndagen den 16/12 -12 

Bästa unghunds hane (excellent) med CK samt 4:e bästa hane av Bostons.

 

Historia 

Kritik

~Femte utställningen ♥~

 

MyDog Göteborg:

Torsdagen den 3/1 -13 Bästa unghunds hane (excellent) med CK, reserv certifikat och reserv C.A.C.I.B samt 2:a bästa hane av Bostons.

 

Kritik

 

Fredagen den 4/1 -13 Bästa unghund. (Excellent)

 

Kritik 

~Sjätte utställningen ♥~

 

Askersund

2 placering. Excellent.

~Sjunde utställningen ♥~

Bostonshow Jönköping (Inoff):

Lördagen den 16/5-15: 2a bästa hane i öppenklass HP

samt 5e bästa hanhund   

 

Kritik

Historia

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

~Första rallylydnadstävlingen ♥~

  

Kristinehamns BHK

20 april 2013

68p/100p

~Andra rallylydnadstävlingen ♥~

 

Karlstad BK
29 augusti 2015

A: 26/100p

B: Disk/100p

Beskrivning från dagen

~Tredje rallylydnadstävlingen ♥~

 

Karlstad BK
30 augusti 2015

A: 65/100p

B: 30/100p

Beskrivning från dagen

~Fjärde rallylydnadstävlingen ♥~

 

Kungsörs HundArena

4 mars

68/100p

Domarens val/hederspris

Beskrivning från dagen

 

~Femte rallylydnadstävlingen ♥~

 

Lindesberg

2 april 2018

A) 60/100p (Otto)

    Disk (Svante)

B) 52p/100p

    Disk (Svante)

Beskrivning från dagen

~Sjätte rallylydnadstävlingen ♥~

 

Kungsörs HundArena

8 april 2018

Disk (Svante)

2/100p (Otto)

Beskrivning från dagen

~Sjunde rallylydnadstävlingen ♥~

 

Karlstad BK

28 april 2018 med Otto

A) 51/100

B) 86/100p 

Beskrivning från dagen

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

~Patella & Katarakt~

 

♥ Tidig katarakt; hereditärt fri 

 

♥ Chandis Yoda, patella, medialt grad 0! ♥

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

~Hundstallet.se ♥~

Vi har skänkt 7940kr, ge en gåva du med!  

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

~Bilder tagna med:~

 

Samsung Galaxy S5 

 

Samsung Galaxy S III

HTC Wildfire

 

HTC Desire

Canon IXUS 130

Olympus E-520

Canon EOS 550D    


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se