Vårt första, och förhoppningsvis sista och enda, bakslag. Jag låg i 39°C feber igår så jag åkte ut till föräldrarna och la mig i deras soffa, då fick Otto chans att ändå vara med mamma och pappa ute så han inte fick så tråkigt. Jag får sånt dåligt samvete annars... Men mamma och Otto kastade mycket boll i trädgården, förmodligen för mycket. På kvällen va Otto jättetrött, han låg med mig i soffan (fast ovanpå mina 3 filtar och duntäcke). När jag tyckte att vi skulle gå upp orkade inte Otto resa sig, så jag bar han inbäddad i duntäcket upp till sängen hos föräldrarna så sov vi där. Efter 3 timmar gick Otto över till mamma och pappa.

Efter 1 timma kommer mamma in med Otto och han mår skit rent ut sagt. Han rycker av nervryckningar i kroppen från mittendelen av ryggen och han vill inte lägga sig utan bara sitta upp. Jag känner inte alls igen det här, det är inte samma som det varit förut, alls. För att ni lättare ska förstå gör jag en lista nedan. Men hur som helst så gav jag Otto 5 mg Prednisolon, efter 1 timma tycker jag inte att han svarat som han ska så han får 2,5 mg till. Vid klockan fem börjar Otto försöka lägga sig ned och vid klockan 6 slutar Otto rycka. Vi sover till klockan 7 och jag försöker ringa veterinären, kommer inte fram utan vi sover 1,5 timma till och ringer igen. Då fick vi tid vid 13.30

När vi kommer fram tittar veterinären konstigt på mig, på min beskrivning på morgonen så kan man inte tro det är samma hund, vilket jag håller med om. Det är så svårt att övertyga veterinärer om att han har svinont, för när det släpper, så SLÄPPER det och han blir som en valp på koffeinkick. Hon klämde igenom men Otto va inte still, fick inte förtroende för veterinären alls då hon kändes alldeles för flummig med händerna och inte direkt närvarande, dessutom försökte hon förklara för mig hur jag skulle göra nu i fortsättningen vilket bara gjorde mig irriterad (För de är klart som fan att han ska ha medicin i 5 dagar nu och att han ska ta de lugnt, de fattar väl vem som helst!).

Inne på rehaben klämmer rehabisten (?) igenom Otto och han rycker lite grann mitt på ryggen, precis som nervryckning men väldigt svagt. Vi behandlar med laser och med vibrationsplatteträning och Otto var SÅ uttråkad, som att han undrade vad vi gör där egentligen eftersom vi inte skulle komma tillbaka försen om 10 dagar igen... Kvinnan på rehab sa samma sak, "Du är en skumhund Otto, man kan inte tro att du har ont alls". Jag håller med henne, han är en skumhund, men en go sådan...

Förr

1. Börjar skaka, likt andra hundar försöker behålla värmen

2. Magen "blåser upp" och blir hård

3. Han får ont och står med ryggen kutad som en ostbåge

4. Han vill inte gå eller beröras, då skriker han

Nu

1. Vill inte sträcka ut kroppen (hoppa upp i sängen osv.)

2. Nervryckningar från ryggen

2. Får ont av att ligga ned, vill bara sitta. Låter som att han tar i för att stå emot smärtan

Förstår ni att det är förvirrande? Jag vet inte när jag ska hjälpa honom med medicin, eller när jag ska avstå och låta honom härda ut ifall det är något litet... Det är som att han fått en helt ny sjukdom. Samtidigt upplever jag det som att den här smärtan inte gör att han skriker rakt ut av smärta, magen blåser exempelvis inte upp.

 

Ellinor

7 maj 2016 11:59

Men va jobbigt! Jag skulle bli SÅ hispig och orolig om det var min hund.. OM dem bara kunde tala när dem har ont!

På symptomen du listar upp så kan man ju tro att det är en nerv som ligger i kläm nånstans, men det där har du ju säkert koll på. Hoppas ni slipper fler bakslag!

Beatrice

9 maj 2016 13:13

Jag tycker ju med att de verkar så när de slår till, men enligt Stefan så är de inga nerver som spökar... Så jag vet inte, känns förvirrande.

Jag önskar också att de kunde tala! :/

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått ett år och en dag sedan Otto somnade in. Jag försökte skriva igår, men jag kom inte upp från sängen försen kl 16, då gick jag till soffan till 01.30 och sen tillbaka till sängen. Många tårar har fallit detta år, många tankar har passerat...

Sagan om Otto har nått sitt slut. Hunden som kom in i mitt liv den 1 mars 2011 och som skulle till att bli hela mitt liv. Han som blev min pirat och som kämpade hårdare när vissa sa att vi skulle ge upp, som charmade varenda veterinär vi mötte och so...

Sen cirka en månad tillbaka så har jag byggt på en hundträningsplan. Den börjar arta sig och bli bra. Ramen är gjord, det vill säga att stolpar är nere och staketet är på plats. Min pappa var så gullig att han byggde ihop en grind igår som han hade g...

Det är fredag och det är dags för del två i utbildningen till rallylydnadsinstruktör! Tjohoo! Jag har lagat mat och gått med Otto till jobbet och handlat foder, godis och bajspåsar (25% på allt denna helg!). Nu vilar han i soffan och jag skriver en p...

I morse jobbade jag med Hundklimpen från 10-11, handlade sen och pysslade lite med min BuJo innan vi tog en nap jag och Otto. Vi tog sen en kort runda innan jag for iväg till Bra Zoo och jobbade kl. 15-18 (mitt sista korta pass idag! Tjoho!). Jag kom...