Jösses vilken dag igår. Så jäkla jobbigt att se sin hund må så dåligt och inte kunna göra något! Totalt fick han 12,5 mg Prednisolon, aldrig fått så mycket, max 7,5 mg! Fattade ingenting, han brukade ju alltid svara direkt på det förut? Körde även kortisonspray över kroppen för att försöka bekämpa allergin utifrån, men nej de la sig bara en stund.

Vi åkte in till Kumla djursjukhus vid 16 då han började bli kall, skakade och var svullen i ansiktet. Vi väntar i 30 minuter och under den tiden är värmen tillbaka, han är piggare och bara lite svullen över ena ögat. Jag väljer att åka hem med honom igen (väntetiden beräknades länge eftersom det inte var livshotande) så istället för att han skulle behöva sitta där på en bestämd plats åkte vi hem, körde på vägen förbi pappa och körde in honom till stan. Väl hemma var Otto okej, så jag bestämde mig för att springa till Ica lite snabbt (200 m ifrån mig). Var borta 10 min, när jag kom tillbaka var det igång igen!

Jag ser att det går fort och att det tar sig mot ansiktet igen, ringer till Kumla och varnar om att vi kommer. Väl inne var det inte lika lång väntan, ca 10 minuter och sen fick vi ett rum. En veterinär kommer in och konstaterar allergi (inget nytt för min del) hennes assistent hade förberett en infart på Otto och de skulle precis skjuta in sprutan när de säger att han fått 2,5 Prednisolon tidigare "Nej, 12,5 mg." "2,5?" Nej, 12,5mg och spray, så han har fått allt jag vet att jag kan ge!". "Oj, okej." säger veterinären och tittar uppgivet på Otto, de höll alltså på att skjuta in en jäkla fet överdos i honom trots att jag i receptionen nämnt allt han fått. De är tur man är hönsmamma, inte håller käft och lägger sig i vad de gör... Kan även säga att Otto vägde 9,4 kg när vi kom in, 7,9 är hans match-vikt men han har varit lite överviktig på 8,4 nu. Så 1kg upp av kortison... fy fan.

Huden såg ut som på en sån här ko... fast detta var inte muskler

Vi diskuterar vad vi kan göra, inga fler mediciner kan nämligen ges. Det slutar med att vi ger honom flytande medicinskt kol, detta binder tydligen till sig saker som finns i magen som man inte vill att kroppen ska ta upp. Vi konstaterar att det är något han fått i sig, inte luftburet alltså. Då står vi bara med 3 saker på listan: Mjölk, mjöl och ägg. Vi bestämmer oss för att undvika dessa ingredienser helt i 3 veckor, lyckas vi med det och han inte ger en allergitendens under dessa veckor gör vi ett pricktest då (Måste vara fria från kortison i 3 veckor innan test kan göras).

Vi kom hem och Otto la fyra jättespyor, 2 i hans hundbädd, 1 på mattan och 1 i pappas säng... Yaay...
Sen var han helt slut, sov som ett barn efter julafton i min famn, se bild nedan.

Allting stämmer, dock inte mjöl, men ägg och mjölk har jag misstänkt tidigare. Men aldrig tillsammans. Eftersom Otto gått på kortison så ofta, var 3-4 dag, så har det varit svårt att se någon reaktion. Men denna gång var vi inne på 4,5-5 dagar utan kortison så då blev det starkare reaktion. Dessutom var det pannkakor vilket innehåller mycket mölk och ägg. Så nu vill jag bara snabbspola, se vad som händer och göra ett test! Vi har gått i 5 år och undrat vad det varit, vi kanske är nära en lösning nu! 

2016 är Ottos kämpar-år!

Året då vi hittar hans problem och försöker göra något åt de!

Vore fantastiskt om vi kan lösa allt nu så 2017 får bli magiskt! 

Nu är han nybadad och det syns inte på honom att han för 18 timmar

sedan såg ut som att han blivit stucken av myggor och bin

 

J

26 november 2016 13:46

Men kraken då. :(

http://www.mofesin.blogg.se

Beatrice

30 november 2016 17:43

Ja han har en himla otur, och nu ögat... suck

 

Ellinor

27 november 2016 08:50

Men stackars liten! Har aldrig sett nåt liknande på en hund tidigare.. Jag skulle få total panik tror jag.

Jag brukar aldrig bjuda Lovis på nåt utöver hennes mat då jag hört att denna ras är så känslig. Kanske några popcorn ibland bara.. Det är inte lätt att vägra henne alla gånger när hon tittar på en med de där stora ögonen och när dreglet rinner, men nu blev man ju ännu mer övertygad om att man gjort rätt känner jag.. Hua!

Hoppas verkligen att ni är nära lösningen!!! Kramar till Otto-gubben!

Beatrice

30 november 2016 17:45

Jadu, men en hundpannkaka är alltid den första pannkakan på smeten... Men inte längre kan tilläggas. Man får faktiskt panik av de där, just för att de inte finns mer att göra än att ge kortison.

Får se när ögat ger sig, då är de att sluta med kortisonet och vänta i 3 v.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det har gått ett år och en dag sedan Otto somnade in. Jag försökte skriva igår, men jag kom inte upp från sängen försen kl 16, då gick jag till soffan till 01.30 och sen tillbaka till sängen. Många tårar har fallit detta år, många tankar har passerat...

Sagan om Otto har nått sitt slut. Hunden som kom in i mitt liv den 1 mars 2011 och som skulle till att bli hela mitt liv. Han som blev min pirat och som kämpade hårdare när vissa sa att vi skulle ge upp, som charmade varenda veterinär vi mötte och so...

Sen cirka en månad tillbaka så har jag byggt på en hundträningsplan. Den börjar arta sig och bli bra. Ramen är gjord, det vill säga att stolpar är nere och staketet är på plats. Min pappa var så gullig att han byggde ihop en grind igår som han hade g...

Det är fredag och det är dags för del två i utbildningen till rallylydnadsinstruktör! Tjohoo! Jag har lagat mat och gått med Otto till jobbet och handlat foder, godis och bajspåsar (25% på allt denna helg!). Nu vilar han i soffan och jag skriver en p...

I morse jobbade jag med Hundklimpen från 10-11, handlade sen och pysslade lite med min BuJo innan vi tog en nap jag och Otto. Vi tog sen en kort runda innan jag for iväg till Bra Zoo och jobbade kl. 15-18 (mitt sista korta pass idag! Tjoho!). Jag kom...