Jag orkar inte. HUR kunde jag ha missat det här? Under Ottos första rehabmånad fick han Gabapentin 2 ggr/dag (likaså när han var tvungen att vara på Flockens då han skulle vara med många andra hundar) för att hålla nere nervsmärtan, sedan trappades detta ned till 1 gng/dag. Så resterande 5 månader han han gått på 1 kapsel eller inget alls, mest det sistnämnda. Detta betyder att när Otto sattes in på Gabapentin igen för 3 veckor sedan så fick han bara 1 kapsel om dagen... halvdos... detta har han gått på i 3 veckor... Och Bea har varit så förtvivlad att han inte svarar lika bra denna gång, konstigt?!? Så idag började vi med heldos. Fan jäkla skit piss. Det är mitt fel att hans rehabtid förlängts med 3 vekor, MITT. Det var så länge sedan han gick på heldos att jag inte ens minns det, förträngt? Fan ingen ursäkt, men jag kan inte skruva tillbaka tiden och göra detta ogjort. Men jag skäms så otroligt mycket. Han hade fortfarande gått på halvdos om det inte vore för att jag sov över hos mamma och pappa i natt, spontant, och behövde ge honom medicin på morgen. Då såg jag hans dosett sen Flockens och tänkte "Två kapslar, varför två? Säg inte att... jo, jag tror fan... jag måste hem och läsa på receptarvodet!!". Så från idag går han på full dos Gabapentin, 2 kapsalar, och 5 mg Predninsolon och ska få göra det tills den 18 oktober då vi åker tillbaka till Redog.

Jag ställde nämligen in Redog idag då han skrek av smärta i tisdags, jag behöver inte höra av Stefan att han har ont om Otto berättar det för mig. Ringde istället veterinären och sa ledsamt att vi måste beställa hem Ortoton, men nu kanske det inte behövs trots allt, det återstår och ser. På rehaben igår så lät han inte alls, han trampade inte runt heller, snackade gjorde han... men läste av det som tristess då han hittat en ny gris där. 

Jag köpte i alla fall ett Back on track täcke igår. Provade på rehaben och åkte hem och sökte på nätet, billigaste 499kr + frakt, men så gick jag in på hooks.se av en slump och såg att de hade 15% rabatt så vi fick denna för 476kr.

Alltid lite tröstande...

Nya grisen... den till höger alltså.

Idag är jag ledsen och förvirrad. Jag vet att vi har fler steg kvar innan jag behöver fatta ett jobbigt beslut, men jag känner mig sprucken i hjärtat efter idag på rehaben. Jag åkte till universitetet direkt efter rehaben och lämnade Otto på landet med mamma som var ledig idag, sen var jag i skolan fram till kl 16. Bestämde mig för att åka hem och städa samt plugga innan pappa skulle komma med buss vid kl 21, tills dess skulle Otto få vara hos mamma, när jag väl skulle komma till landet skulle jag bara byta Otto mot pappa. Men nu har jag städat och handlat, jag orkar inte plugga mer ikväll... samtidigt vill jag göra det så jag slipper plugga mycket mer denna vecka, jag vill vara närvarande med Otto. Eftersom vi jobbade på så bra på universitetet ska vi bara se över arbetet i morgon, göra en liten sammanfattning och sen är den klar. Sen ska Otto och jag hänga resten av veckan, mellan alla privatlektioner som är bokade...

Såhär såg Otto ut för några år sedan när han reagerade starkt på sin allergi. Nu är det oklart om han har allergi, eller om det är överkänslighet, det visar sig när ryggen är färdig och vi kan sluta med all medicin...

Såhär dåligt har han aldrig svarat på rehaben. Första gången någon känner igenom honom och han säger ifrån, han pep till... Trampade runt när lasern skulle köras, tyckte inte alls det var skönt när blodcirkulationen kom igång över punkten, på vibben var det inte värt att sova utan det gnälldes över att behövas ligga där, men han låg kvar utan att jag behövde säga till honom... lilla hjärtat. Enda positiva var att grisen som varit med hela tiden har varit en fejk-gris, han hittade nämligen den riktiga grisen (syns på bild)!! För denna lät, det gjorde inte fejk-grisen... dessutom var denna inte fylld med vatten. Kvinnan på rehab ska skriva med det i journalen säger Otto, så tanterna där vet vilken gris de ska plocka ned åt honom. Idag känns det inte bra i mattehjärtat, även om det var första gången han brydde sig mer om oss på rehaben än de väldoftande golven...

Hämtade mitt sängbord hos Mio idag efter jobbet. Det bestod av 11 delar, men 5 av dem var stötta, fläckiga av kaffe och vitspacklade där man försökt laga trät. Vad fan är det? Jag frågade dessutom i butik om det var bra kvalité, mannen sa att det såklart var det, den andra mannen sa att det inte var några konstigheter men att produktionen var pausad då de skulle förbättra produkten. Till detta? Herregud. I morgon måste jag alltså förbi igen och se till att få nya delar... Förstod att det skulle straffas att inte handla från jobbet... 

 De till vänster ska bytas...

Senaste på instagram

Alla papper och bilder är inskickade till IMMI, så nu är det bara att vänta och se. Varje år får man betala avgift för att få vara med, men jag tror det är värt det för kunden. Jag visste inte ens vad IMMI var innan jag gick min utbildning, jag önskar dock att jag hade varit informerad om det för då kunde jag sett fler valmöjligheter när det kommer till hundtränare. 

Jag valde detta foto som Glansberg foto tagit på oss, vet dock inte om det är godkänt - men vi får se.

Märks att Otto varit lite stelare igår och idag. Igår ville han ha hjälp in i bilen och upp i soffan, tror lasern gjorde att han blev stel nu i efterhand men det kommer släppa. På tisdag och torsdag blir det rehab, sen tillbaka till Stefan på fredag morgon. Jag är nervös, väldigt nervös, trots att vi har 20 dagar till att prova Ortoton om han inte svarat på endast de två nuvarande medicinerna. Men jag vill att han ska funka på dessa två, jag vill kunna dra ned på kortisonet också... Känns som att jag inte har någon motivation till att träna honom, jag vill liksom bara att han ska stå som en porslinshund då jag är rädd att dra till något i träningen. Otto tycker jag är jättetråkig, men dessa två veckor måste vara tråkiga... Däremot funderar jag på att lägga ett blodspår, så han åtminstonde får jobba med näsan, för där kan det inte gå fel med ryggen.

Vi var precis på rehab. Han fick en rejäl genomkörare av lasern över ryggen, båda sidorna och ner på båda låren. Det är mer än vanligt, men eftersom Ottos ben hade påverkats enligt Stefan så ville vi mjuka upp musklerna där. Efter lasern blev det vibrationsplatteträning 15 minuter. Allt var jobbigt denna gång, han flåsade under lasern vilket tyder på att blodet behövde pumpas igång och vibrationsplatteträningen var jobbig då man måste vara still.

När vi kom hem la han sig direkt, trots att han sovit större delen av dagen. Men det är lite som ett helkroppsträningpass med vibrationerna, så han tyckte det var behövligt...

Försökte söka efter mitt instruktörsdiplom på bloggen, men det fanns inte där... Varför har jag inte visat er det? Skäms! Det betyder att jag måste rota nere i källaren. Fasen! Detta funkar ju inte om man ska skicka in till IMMI...

...Haha näe...

Otto har inte visat någon smärta, vad jag märkt, sen den 19/9 då vi åkte in akut. Vi ska på rehab i eftermiddag, nästa vecka på tisdag, på torsdag och sen på fredag blir det Redog tiiidigt på morgonen. Jag har dubblat hans rehab nästa vecka alltså, Stefan ville det och nu är det startat. Veckan efter Redog måste jag köpa nytt Rehabkort, 3000kr. Det är tredje kortet i år, kommer bli minst en till innan han är okej i ryggen igen. Ja, det gör ont i plånboken, nej jag skulle inte inte göra det för att det kostar pengar - det skyndar på processen och ger smärtlindrande vilket bara är bra. 

Veterinärerna glömde bort oss, som är fullt mänskligt, men var rent otur att det va nu mitt i denna ovisshet. Ringde igår eftermiddag fram till kvällen men kom inte fram, ringde då och då under dagen idag men kom inte fram. Som tur är så är min veterinär och jag vänner på Facebook, så jag skrev ett pm till henne och frågade om de glömt mig... Mycket riktigt. Informationen hade inte nått fram, så hon hade ingen aning om att hon skulle ha ringt. Den andra veterinären och sköterskan måste ha glömt att vidarebefordra det, återigen mänskligt. Det finns dock en anledning till att jag älskar min veterinär, hon smyger ifrån sin man på fredagskvällen, ut till hönsgården, för att ringa och ge mig ett besked. Trots att han tycker det kan vänta, det är trots allt fredagskväll, kväll och deras son har denna vecka krossat foten. Men, hon ringde mig kl 19 en fredagskväll trots att hennes klinik stängt! Det är inte många veterinärer som skulle göra detta...

Nu till beskedet. Hon vill inte sätta in Ortoton som Stefan ville, det är ingen idé, inte än... Däremot vill hon fortsätta på Prednisolon (kortison) 5mg varje dag ihop med Gabapentin. Gabapentin är ett nervlugnade för människor med epilepsi, Otto har ätit detta under perioder i år har har svarat skitbra på det. Detta var återigen utkast för Otto, men sen i måndags satte jag in det igen. Hon vill att Otto ska gå på detta i två veckor för att se om Stefan ser resultat av det om 14 dagar. Tydligen är det även muskelavslappnande, därmed vill hon prova om det hjälper innan vi sätter in mer muskelrelaxerande. Tycker Stefan att Otto fortfarande inte svarar som han ska sätter vi in Ortoton.

Vi diskuterade huruvida framtiden ser ut för Otto ändå. Hon menade på att de allra flesta, en stor majoritet klarar av att leva med spondylos, alltså när kotorna vuxit ihop. Det som är det kritiska är smärtan, precis som Stefan sa. Vissa hundar hittar man inte tillräckligt med smärtstillande för att hunden ska leva ett värdigt liv under tiden kotorna växer ihop. För tills att kotorna vuxit ihop så kommer det vara smärta mer eller mindre, men när kotorna vuxit fast så märker inte hunden av det, mer än att den blir något stelare.

Does this make sense? Jag börjar nästan bli en veterinär nu, skämtosido, vi har varit med om så mycket att jag själv vet hur jag ska medicinera... för så som jag misstänkte så ska han även medicineras nu.