Idag kom räkningen för hundlägret i augusti! Spännande! Jag var lite otaggad under senare på våren och försommaren, jag till och med övervägde att ställa in... desto mer nu när ekonomin gått neråt. Men det här är vad Otto och jag behöver: träffa annat hundfolk som kan inspirera mig och Otto. Jag har en dipp i vår träning så det behövs... Ännu mer taggad är jag att få träffa andra hundtränare, jag har bara haft 6 olika i mitt hundliv, men är nog bara två tränare som jag gått flera gånger hos. Den hundtränaren som jag gillade mest har lagt hunderiet på hyllan, vilket är sjukt tråkigt då han inspirerade mig att nörda in på små belöningsdetaljer! Jag vill ju ta del av deras bästa knep för att kunna utveckla mitt instruktörsliv, vilket är större fokuset på mitt deltagande.

Otto mår fortfarande konstigt. Jag vet inte om det är lökförgiftning, laktos eller om det är något annat såsom understimulering. Suttit i kö hos vet i 30 min och ringt till och från under 4 timmar till två veterinärstationer, sen la jag ned. Otto äter som han ska, dricker som han ska, är pigg och glad på promenaderna och bjuder in till bus. Men han har svårt att slappna av, under hela natten vred och vände han sig, bytte från soffa till säng och vise versa. Jag vaknar varje gång, dvs. var 10-20 minut. Det tär på psyket, men mest för att jag inte fattar varför. I natt var magen rätt hård, alltså uppblåst, så han fick kissa vid 2.30 och sen fick han en låg dos kortison, sen efter det var det fortsatt krångel i ca 30 min innan han blev lugn. Därför trodde jag allt va bra på morgonen, men vid 9 började han traska runt igen, vi gick ut och när vi kom in så blev han likadan igen. Men han ser helt slut ut. Jag bar upp han i famnen vid 13 och så halvsomna han på en gång, men så satte jag mig i soffan för att få stöd, och då la han sig brevid. Knallade över och bytte sida, men så somnade han och vi somnade tills det plingade på klockan vid 14. Nu har vi kört nosework, vi la det på hyllan ett tag för att få tillbaka drivet, men det verkade inte locka så stort. Så vi körde trick, de tycker han är roligare. Efter det tog vi en lite längre promenad och nu är vi tillbaka i lägenheten igen.

I morgon kommer jag få en ny dörr till lägenheten! Jag får även postbox istället (därför det pingade på dörren, fick nyckeln) för att få posten direkt in i lägenheten, jag ser SÅ fram emot att få den nya dörren! Det betyder att jag då kan ta bort min skitfula innerdörr då den nya ytterdörren ska vara mer isolerad och dessutom säkrare. Trodde att jag skulle få den idag, men så blev det inte så jag hoppas att de börjar med min dörr i morgon...

Otto har haft en kass mage i 3 dagar nu. Mamma hade gett han rester från Korvstroganoffsåsen, vilket innehöll en hel del lök och mjölk. Mamma fick en och flera utskällningar, hon vet hur magen är men hon vägrar lyssna. Har ni tips på hur jag ska göra? Räcker inte ens med att han diareéar ner hennes trädgård... Magen börjar stabilisera upp sig dock. I morse var det mer av en "glassmaskin" så det var ett gott tecken. 

 Fixade min uteplats förra veckan...

Skolan är klar nu! Eller så gott som... jag hade missat en del i min portfolio (klant...) under min stress så den skulle jag få komplettera. Men det tänkte jag ordna med ikväll så är det klart sen! Då har jag sommarlov (sommarjobb)! Jag ska jobba på hos EM Home, fått en del tider där i sommar så jag ska klara hyran och så. Men att bygga på mitt sparkonto som droppat ned 30 000kr sen i oktober blir nog svårt. Det blir en billig jul i år, har inte råd med lyxiga klappar och spontangrejer. Enda jag vill ha till lägenheten nu är ett sängbord, hittat en variant jag vill ha på jobbet och en som jag gillar hos Mio. Den på Mio hittade jag idag av en slump, en nyhet de inte fått in än... Får den för 699kr, så det är ett bra pris!

    '

Elvira från Mio VS. Wilma från EM Home

.

.

.

Lutar åt Elvira... Gillar detaljerna på sidan och att jag kan få den i mörk topp.

Frågan är hur skitig och skör toppen kan bli...

Idag har Otto och jag varit i Nora och ätit glass! De sålde tydligen hundglass där, hade ingen aning om det! Tur för Otto rent ut sagt... Så han fick en hundglass (10kr) och jag en glass gjord på hasselnöt och vanilj (37kr). Jag undrar om Ottos glass var godare? Han hetsade nämligen i sig sin glass, så den smakade nog bra... Min glass fick dock 1/5... GBs glass i kartong är SÅ mycket godare!

Otto fick till och med topping!

Slurp!

Pysslar om Otto lite extra. Han hade lite skavanker efter pensionatet. Jack i nacken, ovan ögat och vid sidan om kinden - förmodligen efter bus som blivit lite för hårdhänt. Varfläck på bröstet men från vad vet jag inte, böld likt en ärta på ena benet och på bröstet, gissar på fästingreaktion men har aldrig sett han reagerat så. Men värst är tassarna, de är variga, såriga och röda - förmodligen för allergireaktion. Han gick ändå på kortison (lägast dosen) just för att jag ville vara säker på att smärtan inte skulle störa honom. 

Positiva nu är att Otto inte visade reaktion ALLS på rehaben i tisdags! ÄNTLIGEN är vi tillbaka igen! Hoppas bara att det inte är kortisonet som spelar mig ett spratt, men dosen är så låg så det borde inte vara det. Vid kloklippningen i går så gick allt kanon med att ligga på rygg, skruva och vända på honom så jag tror vi är tillbaka på rätt spår!

Mitt hår, lockarna dog efter 5 minuter tyvärr

Brudtärnornas klänningar

Vi tärnor

Alla tärnor tillsammans

På väg till kyrkan

Melanies syster och systerson  

Ringarna

Ringarna är på...

Mr. and Mrs. Pettersson

Melanie och Sam

Sasha, Melanie och Heni

Vi började slå på borden... kyss på stolarna

Första dansen...

Och festen fortsatte till midnatt...

De senaste två veckorna... herregud alltså. Vilken resa! Jag blev bra till fredagseftermiddag så jag valde att jobba lördag och söndag igen, under måndagen ringde jag vårdcentralen och fick massa smärtstillande utskrivet för jag vägrade stanna hemma utifall att jag skulle få ont. På tisdagen bar det iväg, i luften och landingen var jobbig. Smärtan kom men den var inte alls som tidigare, förmodligen bara småsten som rörde sig. Även onsdagen var jobbig, men under torsdagen då bröllopet var hade jag så mycket i huvudet att smärta inte var att tänka på. 

Att lämna Otto på pensionat var det jobbigaste jag gjort i mitt liv. Jag hade spykänsla när vi åkte iväg, magen ville vända sig på vägen hem och jag ville inget annat än att ta med honom eller bara stanna hemma. Men jag fick dessa bilder under dagarna jag var borta. Han skrek av lycka när jag kom hem (A-L hade kört hem honom) och vi har hållit ihop sen dess! Jag tog ledigt från jobbet på söndagen så vi bara njuter av att vara med varann från lördag natt till fredag, för då börjar jag jobbet a la big time i sommar. Vi behöver pengar jag och korven... sparkontot har sjunkit pga. bröllopet och mitt nörderi för smink m.m senaste halvåret. I morgon ska vi köpa lite blommor och en sopkvast, sen tar vi det lugnt tills det blir ett nattduksbord!

Bröllopet var magiskt, jag har inte ord, det var magiskt bara. Det skulle aldrig ha kunnat gå att få till i Sverige, vi har i Hedsor house, ett ställde där bl.a Selfridge och Downtown Abbey spelades in... Så otroligt pampigt och häftigt ställe! I kyrkan överraskade jag alla med att sjunga, Philip och Melanie visste, tillsammans med några från England. Mamma och pappa visste från kvällen innan då min bror råkade försäga sig framför dom, haha! Men det gick bra! Hoppas det finns inspelat material från kyrkan och sången, vill spara det ögonblicket! Låtarna jag sjöng var Ave Maria - Beyoncé och Håll mitt hjärta - Björn Skifs men med både svensk och engelsk text. Fick SÅ mycket beröm under kvällen och dagarna efter, alla var så underbart gulliga! Åkte hem på lördagseftermiddagen då vi firade Melanies födelsedag, blev hetsigt och stressigt till flygplatsen men kom med och landningen gick mycket bättre än ditvägen. 

Bilder från bröllopet kommer i nästa inlägg

I måndags åkte jag in till sjukhuset igen vid midnatt. Det är en lååång historia, men ni ska få ta del av den. Skriver ner detta som en dagbok så jag ska minnas sen. Har i alla fall fått komma hem idag vid lunch, onsdag, men ikväll vid 19.30 satte smärtorna från njurstenen igång igen. Mamma och pappa åkte hit och distraherade mig i topparna (en stund innan de båda somna) medan jag tryckte i mig 2 av 3 godkända smärtstillanden. Nu 6 timmar senare är smärtan dämpad, ömmar bara. Otto får vara hos föräldrarna utifall att jag måste åka in akut, för får jag en topp till så blir det akut in för operation... Orkar inte mer. Läkaren menar att om jag inte är smärtfri till helgen så måstr jag boka av min flygbiljett till England och mitt brors bröllop... de får bara inte hända!!!!

Tittar bara in lite snabbt. Jobbade i helgen, trots att jag nog skulle ha tagit det lugnt. Men det var väldigt lungt på jobbet och jag hade pratat med mina chefer innan så de såg till att jag inte lyfte något tungt utan att jag mest stod i kassan och hjälpte kunder med prisuppgifter. Jag ömmade i vänstersidan under dagarna, men det var inte så pass att jag ville ta tablett för det. Så igår kväll när jag kom hem så dammsög, diskade och städade jag undan lite grejer här hemma, planerade för att vara jätteeffektiv idag med fokus på att avsluta skolarbeten från universitetet. 

När jag vaknade i morse ringde jag VC och bad om antibiotika (Ja för jag har ju såklart lyckats med att få urinvägsinfektion också!) och receptet skulle dyka upp under eftermiddagen. Gick en morgonrunda med Otto (men blev nedbajsad av en fiskmås utanför dörren, de har fått ägg och hatar Otto så jag började ju såklart veva med armarna för att skydda honom...) och när jag kom in så gjorde jag en smootie på jorgubbar, hallon, mango, spenat och soyadryck med smak av vanilj. Bad choice. Spenat är INTE bra när man har njursten, men jag trodde ju att min fas var över eftersom jag inte fått några anfall under helgen. Men nu fick jag så jag teg. Började känna av det lite smått efter 15 minuter, hade druckit ca 3 dl av min smootie som innehöll ca 6-7 blad spenat men lämnade resterande 2 dl. Sen stegrade det i hästväg, som tur var (!) hade jag bitit i det sura äpplet och tagit en suptablett, trots att jag tycker det är hemskt, just för att jag var rädd för att det skull stegra.

Hade jag inte gjort det hade jag varit inne på akuten igen. Efter 5 minuter låg jag nämligen på toalettgolvet i kramp, ringde mamma - inget svar. Ringde pappa istället och jag hinner lagom berätta vad som hänt så kommer det en våg av enorm smärta, smärtan blir så enorm at jag får känslav av att jag ska spy så jag klickar av pappa och lutar mig över toaletten. Väntar, väntar och väntar. Men nej, min kropp vill inte. Jag lägger mig på golvet och gråter vidare under 30 minuter innan smärtan ger sig. När smärtan dämpats krålar jag ut till sängen och lägger mig där. Otto kommer och pussar mig i ansiktet och ålar sig nära mig. Vi lägger oss under täcket och sover i nästan tre timmar... Njursten tar verkligen ALL energi ur en...